02:47:00
They looked so good, they looked so goo together
8 augusti, 2008 i Göteborg, Way out West. Broder Daniel gör sig i ordning inför vad som kommer att bli deras sista spelning någonsin. Jag sitter hemma på sängkammaren för jag är för liten, säger mamma.
Den 30 mars tog Broder Daniels gitarrist Anders Göthberg sitt liv genom att hoppa från Västerbron. Broder Daniel, som inte hade spelat på länge, ja, inte sedan Cruel Town släppts 2003, bestämde sig för att anordna en spelning i Anders ära. Man bestämde sig för att det skulle innebära slutet för BD. Det var i år, den 30 mars, ett halvt decenium sedan Anders gick bort och jag hade ju inte startat den här bloggen så att jag kunde uppmärksamma datumet, så jag gör det idag istället. När Anders lämnade världen, lämnade han efter sig ett arv som han, tillsammans med, främst Henrik Berggren, Theodor Jensen och Lars Malmros, men även Håkan Hellström och Daniel Gilbert, under många år byggt upp. Det var en kult, en subkultur. Vad den gick ut på? Det tror jag är definitionsfråga som inte ens de som startat den skulle kunna svara på. Det handlar om att bejaka sina känslor, sin energi och sig själv, så långt är jag med. Självhat hör inte till BD-skarans natur. Man föraktar etablissemanget och man ser sin egen individ som den bästa.
Broder Daniel har betytt mycket för mig, kanske mest när jag var yngre. Att kanalisera sina känslor på ett bra sätt är aldrig lätt, men jag tror att jag lyckades någorlunda med hjälp av Henrik Berggren som ledstjärna. Att vara ung är aldrig lätt, ibland behöver man lite hjälp på traven.
Den 30 mars tog Broder Daniels gitarrist Anders Göthberg sitt liv genom att hoppa från Västerbron. Broder Daniel, som inte hade spelat på länge, ja, inte sedan Cruel Town släppts 2003, bestämde sig för att anordna en spelning i Anders ära. Man bestämde sig för att det skulle innebära slutet för BD. Det var i år, den 30 mars, ett halvt decenium sedan Anders gick bort och jag hade ju inte startat den här bloggen så att jag kunde uppmärksamma datumet, så jag gör det idag istället. När Anders lämnade världen, lämnade han efter sig ett arv som han, tillsammans med, främst Henrik Berggren, Theodor Jensen och Lars Malmros, men även Håkan Hellström och Daniel Gilbert, under många år byggt upp. Det var en kult, en subkultur. Vad den gick ut på? Det tror jag är definitionsfråga som inte ens de som startat den skulle kunna svara på. Det handlar om att bejaka sina känslor, sin energi och sig själv, så långt är jag med. Självhat hör inte till BD-skarans natur. Man föraktar etablissemanget och man ser sin egen individ som den bästa.
Broder Daniel har betytt mycket för mig, kanske mest när jag var yngre. Att kanalisera sina känslor på ett bra sätt är aldrig lätt, men jag tror att jag lyckades någorlunda med hjälp av Henrik Berggren som ledstjärna. Att vara ung är aldrig lätt, ibland behöver man lite hjälp på traven.
Från vänster: Lars "Poplars" Malmros(trummor), Henrik Berggren(sång), Anders Göthberg(gitarr)
Till Broder Daniel, från ert största fan... ja, det vet ni väl... låt musiken än en gång sprida sin glädje hos människor i Anders Göthbergs namn