Elldorado

Som vi har väntat och vad denna väntan visade sig vara värd. I sommras överaskade Daniel Adams-Ray med att på musikfestivalen Way out West framföra en hyllning till komikern Soran Ismailför hans agerande mot den Sverigedemokratiska attack som tidigare avslöjats i en video som publicerades av Expressen och som dokumenterade ett bråk mellan Ismail och sverigedemokraterna på Kungsgatan i Stockholm sommaren 2010 där rasistiska och och sexistiska slagord använts av sverigedemokraterna. Daniel förklarade att i hans ögon så är Ismail en hjälte under att en av hans nya låtar framfördes. Låten presenterade han som "Babbelover", ett uttryck som Sverigedemokraten Erik Almqvist använts sig av för att kränka en berusad man som befann sig på platsen.

Idag släpper Daniel Adams-Ray sitt andra soloalbum sedan succédebuten "Svart, vitt och allt däremellan" från 2010. Med hits som "Gubben i lådan" och "Dum av dig" tog Daniel över pop-Sverige med storm i kölvattnet från den tidigare Snook-kollegan Oskar Linnros, som släppte sin debutskiva "Vilja bli" samma år som Daniel. I våras släppte Oskar Linnros sin andra skiva "Klappar och slag" som fick stående ovationer och blev av många tidningar utnämnd till "Årets skiva". Nu släpper Daniel sitt svar på Linnros bidrag och chockar musikvärlden med det faktum att han har återupptagit det som han och Oskar för sex år sedan lämnade nämligen rap. Ja, visst är det så att det förekommer ren rap på tre av de tio spåren och Daniels sjunde spår "Drömfångare" gästas även av hiphop-artisten Organismen, tidigare Organism 12, som tidigare samarbetat med grupper som Afasi & Filthy, Promoe och även Snook en gång i tiden. Liksom Oskars skiva "Klappar och Slag" präglas denna skiva av djupa, självbejakande texter följda av mörka moll-slingor, någonting som i princip saknas i båda artisternas tidigare soloalbum och flera av Daniels texter på den nya skivan går lätt att förknippa med gamla Snook-låtar som t.ex. "Inga problem" och speglar även sångarens samhällsmedvetna läggning. Trots detta genombrott så är det fortfarande samma pop-mönster som genomsyrar denna skiva. Instrumenten, produktionen och sången är i princip densamma med undantag från den kör som ständigt följer genom skivan, så de inbitna fansen kommer inte att bli besvikna, men till skillnad från den tidigare skivan så har den här ett djup som får lyssnaren att tänka sig in i texterna, reflektera och fundera över vad det är sångaren vill ha sagt och vad det är han menar med olika fraser och till skillnad från tidigare skivan så saknas självklara, klassiska radio-vänliga hits som är lätta att sjunga med till, något som tyder på att artisten är ute efter någonting nytt och mer innovativt och man kan lätt konstatera att artisten har tagit ut svängarna ordentligt den här gången, men självklart så finns enkla, catchiga låtar som "Tårarnas reservoar" och "Precis som jag" som Daniel för två dagar sedan uppträde med på Fotbollsgalan direkt efter ett känsloväckande reportage om den bortgångne AIK-målvakten Ivan Turina. Daniel är tillbaka bättre, mognare och mer innovativ än någonsin tidigare.