17:56:00
Love Antell är tillbaka, utan buller och bång
Det har gått ungefär tre år sedan Love Antell, före detta sångare i indie/punk-bandet Florence Valentin, släppte sin solodebut "Gatorna tillhör oss". Nu är han tillbaka med skivan "Barn av Amerika" och har noggrant renoverat sitt sound.
Love Antell har tidigare varit ett relativt okänt namn för övriga Sverige, men i indie-världen så har Florence Valentin och dess sångare länge haft en kultstatus och har flera gånger jämförts med band och artister som Billy Bragg, Håkan Hellström och Glasvegas. I höstas blev Love Antell rikskändis då han medverkade i TV 4's succéprogram "Så mycket bättre" tillsammans med Carola, Orup, Kajsa Grytt, Amanda Jensen, Ola Salo och Johan T Karlsson, även känd som Familjen och i samband med detta så släpptes singeln "Underhåll oss" och samlingsskivan "HITSVILLE HANINGE - Samlade Spår 2003-2014".
Med ett omslag, som smått påminner om Morrisseys "Bona Drag" så släpper han alltså den andra skivan utan sitt forna band och skillnaden är stor, både från tiden med Florence Valentin, men också från "Gatorna tillhör oss", det ska sägas. Love Antells musik har ofta präglats av gitarrer, akustiska, men också hårt distade, med ett uns av diskant sång. På "Barn av Amerika" så är det klaviatur som för första gången sätts i fokus och man kan ana influenser från Kent, snarare än från Glasvegas. Musiken är precis så där behaglig och mjuk att de flesta kan ta till sig den utan problem, men utan att bli för fåfäng eller pretantiös.
Texterna är som tidigare mycket samhällskritiska, där Antell gärna skolar sina åhörare om att bejaka sin individuella frihet, såsom den medborgerliga, och att ta vara på den värld som vi alla delar och Antell talar mycket mellan raderna, med en skiftande ironisk framtoning för att få fram sitt budskap.
Den här skivan är inte lika personlig som den tidigare, men den är nog så intressant och Antells politiska intresse skär rakt igenom de flesta av texterna.
Förutom att det överlag är ett mycket poppigare sound över skivan, så känns skivan ändå väldigt "Love Antellig", men på sista spåret så får den erfarna lyssnaren en överraskning. "Hänger på en vajer" är en låt som skiljer ut sig från de övriga låtarna, liksom långsam och behaglig och har samma smekande känsla som The Smiths "Asleep".
Love Antell är originell, kreativ och mycket intelligent när det kommer till popmusik, såväl som i samhällsuppfattning och har lyckats hålla den svenska indiepopen vid liv på ett mycket värdigt sätt.
