15:38:00
Aviciis nya skiva - en något försenad recension
Under året så har Tim Bergling, mer känd som Avicii, släppt ett flertal singlar som gett oss en föraning om var den 26 årige EDM-producenten stått musikaliskt. Avicii slog igenom för ett par år sedan med låtar som "Seek Bromance", "Fade into Darkness" och "Levels", gigantiska danshits, mycket väl mottagna av den stora massan, men som knappast imponerade nämnvärt på hipsters och andra musiksnobbar.
2013 så kom den första fullängdaren, som avslöjade att Bergling fokuserat på housemusik med tydliga influenser från både soul och country. Trots att den innehöll ett flertal renodlade elektroniska house- låtar, såsom "You Make Me" och "Shame on Me", så beskrevs den i helhet som en pop-orienterad skiva.
Under hösten 2014 släpptes låtarna "The Days", "The Nights" och även låten "Divine Sorrow", en låt till Wyclef Jeans kommande skiva. Då hade man samarbetat med bland andra Vincent Pontare, Salem Al Fakir och Magnus Lidehäll och även Brandon Flowers från The Killers och Robbie Williams. Det två förstnämnda singlarna var mycket pop-orienterade, varpå den tredje var en renodlad EDM-låt, med soul- influenser.
22 maj 2015 så släpptes låten "Waiting For Love", som producerats tillsammans med Martin Garrix. En trallvänlig pop-dänga som snabbt letade sig högt upp på de internationella listorna såväl som i Sverige.
Några dagar innan skivans släpp så släpptes även låtarna "Broken Arrow", "Pure Grinding" och "For a Better Day". Cirkeln var sluten.
Man kan konstatera att Avicii numer befinner sig någonstans mellan pop- och house- epiteten, där han å ena sidan samlar vissa influenser som kan få den allra mest fundamentalistiska house- hataren att känna sig hemma i majoriteten av låtarna, samtidigt som skivan som helhet går hem på vilket dansgolv som helst. Han samarbetar med bland andra Salem Al Fakir, Vincent Pontare, Wyclef Jean, Chris Martin från Coldplay, Gavin Degraw, Daniel Adams-Ray och även rapparen Petter Tarland, mer känd som Professor P från duon Professor P & DJ Akilles.
2013 så kom den första fullängdaren, som avslöjade att Bergling fokuserat på housemusik med tydliga influenser från både soul och country. Trots att den innehöll ett flertal renodlade elektroniska house- låtar, såsom "You Make Me" och "Shame on Me", så beskrevs den i helhet som en pop-orienterad skiva.
Under hösten 2014 släpptes låtarna "The Days", "The Nights" och även låten "Divine Sorrow", en låt till Wyclef Jeans kommande skiva. Då hade man samarbetat med bland andra Vincent Pontare, Salem Al Fakir och Magnus Lidehäll och även Brandon Flowers från The Killers och Robbie Williams. Det två förstnämnda singlarna var mycket pop-orienterade, varpå den tredje var en renodlad EDM-låt, med soul- influenser.
22 maj 2015 så släpptes låten "Waiting For Love", som producerats tillsammans med Martin Garrix. En trallvänlig pop-dänga som snabbt letade sig högt upp på de internationella listorna såväl som i Sverige.
Några dagar innan skivans släpp så släpptes även låtarna "Broken Arrow", "Pure Grinding" och "For a Better Day". Cirkeln var sluten.
Man kan konstatera att Avicii numer befinner sig någonstans mellan pop- och house- epiteten, där han å ena sidan samlar vissa influenser som kan få den allra mest fundamentalistiska house- hataren att känna sig hemma i majoriteten av låtarna, samtidigt som skivan som helhet går hem på vilket dansgolv som helst. Han samarbetar med bland andra Salem Al Fakir, Vincent Pontare, Wyclef Jean, Chris Martin från Coldplay, Gavin Degraw, Daniel Adams-Ray och även rapparen Petter Tarland, mer känd som Professor P från duon Professor P & DJ Akilles.
Det är som en ständigt "hönan eller ägget"- frågeställning, där frågan är vilket fenomen som utvecklas först. House-musiken eller Avicii, för vad som än sker i EDM-musikens flöde, så verkar Avicii ständigt ha en självklar första plats som förespråkare för genren.
Betyg: 4/5
Bästa spår: "Talk to Myself"