Elldorado

Förra veckan så hände det historiska. Sverige fick sin första kvinnliga statsminister. För ett par timmar.  I samma stund som Magdalena Andersson accepterades som regeringenschef, så satte hela det svenska etablissemanget igång med att spela charad inför varandra. Konservativa och nationalistiska krafter talade om en mer resonlig politisk motståndare, öppen för konstruktiva samtal, medan det, från progressivt och liberalt håll, talades om en feministisk seger för Sverige.

 

Detta är symptomatiskt för vår tid. Vi såg det när Barack Obama blev vald, hur människor, som inte hade någonging som helst med USA att göra, gick ut med starka sympatier, likväl som antipatier, i stort sett enbart byggda på presidentkandidatens person, som i sin tur baserades på mycket yliga grunder, nämligen hudfärg. Barack Obama representerade knappast den genomsnittliga svarta amerikanen, med sina alma maters från bl.a Harvard och Columbia. 

 

Det är med dessa glasögon vi måste se på den politiska diskursen kring regeringskrisen i Sverige. Magdalena Andersson representerar inte den svaga och utsatta kvinnan och i allmänhetens ögon så är kejsarinnan naken, men bakom henne så står ett etablissemang, som är fullkomligt förblindade i sina dimridåer och falsarier.

 

Men så lämnade Miljöpartiet hastigt och lustigt regeringen, då man ansåg att stödpartiet Centerpartiet hade accepterat en budget präglad av högerextrema inslag och därmed så tvingades Magdelena Andersson att avgå som statsminister efter bara ett par timmar. 

 

Idag har Riksdagen återigen röstat för att acceptera henne som statsminister, som i egenskap av regeringschef, ska leda en regering med enbart socialdemokrater. Den regering vilar på en budget som utformats av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

 

 

"Den svagaste regeringen sedan 1978", säger Ulf Kristersson till Dagens Nyheter efter omröstningen. Han menar även att socialdemokratin som är helt beroende av sina tidigare regeringspartners i

Miljöpartiet och stödpartiet Centerpartiet. 

 

"Låga förhoppningar på samarbete", säger Ebba Busch. Hon menar även att om man hade haft intresse om att föbättra vården i Sverige så hade man talat med Kristdemokraterna, som själva anser att de är Sveriges vårdparti. 

 

"Fjärde gången Centerpartiet släpper fram Socialdemokraterna och det gör vi för att inte ge SD nycklarna till Rosenbad", säger Annie Lööf. Annie Lööf menar även att man röstade på högerbudgeten för att man vill ta ansvar och att det inte finns någon konflikt i att rösta på den och att inte gå Sverigedemokratiska ärenden. 

 

Annie Lööf är även tydlig med att distansera sig från regeringsunderlaget, som hon menar beror på det så kallade novemberavtalet, som kommit till för att säkra det vänsterpartistiska inflytande. 

 

Faktum är nu att Sverige fått sin första kvinnliga statsminister och nu återstår det för Magdalena Andersson att hålla sig kvar vid rodret och lyckas sätta ett avtryck tidigt för cementera sin och sitt partis roll som det självklara alternativet som förfogare av Sverige. Hur hon lyckas återstår att se.