02:26:00
10 mest underskattade skivor/EPs
1. T-Shirt Weather - The Lucksmiths
Varför The Lucksmiths inte blev någon hit kan bara bero på en sak. De var från Australien, ett land som inte har en särskilt betydande roll i den kommersiella musikindustrin. Det här är en av mina indie favoriter. EPn innehåller fyra lysande låtar som får en att hejdlöst längta till sommaren och slänga vinterkläderna långt in i garderoben och cykla ner till stranden och njuta av sommarens sorglösa väder och sånger.
Bästa spår Tmrw Vs Y'Day
2. Ditt hjärta är en stjärna - Mattias Alkberg BD
Gruppen vann en grammis 2004. Den valde de att inte ta emot. Varför? Trots att namnet kan vara en aning förvirrande för en person som inte känner till gruppen och kan leda till att man gärna vill ta det för att vara en soloakt så var Mattias Alkberg BD i högsta grad ett band och inte en "manlig soloakt" som de blev nominerade för. Man kan ju tycka att man som jury för Grammisgalan ska ha bättre koll, men att de avsade sig priset kan ha lett till att deras karriär föll i glömska efter "Tunaskolan". "Ditt hjärta är en stjärna" är oavsett populäritet en av de bästa punk-skivor som någonsin kommit ut.
Bästa spår: Stockholm
3. Field Manual - Chris Walla
Nå, när man är låtskrivare, men inte frontman för ett band som Death Cab for Cutie, är det lätt att ens talang faller i skugga av den karismatiske Ben Gibbard. Inte stoppade det Chris Walla från att vilja testa sina egna vingar. 2008 kom solodebuten "Field Manuals" och den skulle ha varit ett Eldorado för alla indie-älskare som ser ensamheten som ett sorts romantiskt ideal. Problemet var bara att ingen köpte skivan förutom ett par enstaka inbitna Death Cab-nördar. Varför nöja sig med Robin när du kan få Batman? Det man ofta glömmer är att i skuggan växer där även vackra blommor.
Bästa spår: Geometry &c
4. Telekinesis! - Telekinesis
Varför välja en kopia av Death Cab for Cutie när man har originalet väl till hands? Så kan det kanske se ut att vara, men faktum är att oasett de självklara likheterna gällande sång, instrument och outfit skiljer sig Telekinesis musik en aning från Death Cabs. Till exempel använder sig bandet av hårt distade gitarrer emellanåt, något som Death Cab for Cutie har varit mycket försiktiga med. Telekinesis är ett band som saknar originell karaktär, må så vara, men man kan inte neka dem talang.
Bästa spår: Coast of Carolina
5. An Argument With Myself - Jens Lekman
Kanske är det så att Göteborg till slut fick slut på gitarrdrivna indie band med mörker i sinnet som så gärna ville följa de bittra fotspåren från Broder Daniel och Bad Cash Quartet. Kanske var det dags för något nytt.
Jens Lekman gillade aldrig att spela i band och ville inte att någon annan skulle lägga sig i det som skulle föreställa hans egen musik, så han bestämde sig istället för att komponera sin musik på egen hand via datorprogram. Resultatet: En utmärkt karriär med musik som på många sätt går tillbaka till det som vardagligt folk skulle kalla för "klassisk filmmusik från 60-talet".
Bästa spår: Waiting For Kirsten
6. 1987 - Fibes, Oh Fibes!
Det är lätt att glömma artister som Fibes, Oh Fibes! när de är i samma tid som Daniel Adams-Ray och Oskar Linnros är två artister med liknande musikinfluenser som briljerar och hyllas i media. Kanske är det så att den estetisk soul-popen har fått ett obortagligt ansikte som inte går att sminkas med andra artister. Fibes, Oh Fibes! var i vart fall före och Christian Olsson, sångare i bandet, var med och skrev Oskar Linnros hitsingel "Från och med du" så någon form av talang måste även inbitna Linnros-fans erkänna honom.
Bästa spår: Run to You
7. Skaizerkite - Montt Mardié
Media har inte tid att fånga upp alla artister. Kanske är det så att Sverige har för många artister för den ynkliga median som finns i vårt land. De som blir lidande är de som inte har några karaktäristiska drag. De som helt enkelt ser för vanliga ut. Montt Mardié är en av de. De som kanske inte sticker ut tillräckligt i mängden av musiker för att lyckas ta plats bland till exempel det mörka, arroganta bandet Broder Daniel eller det paranoida bandet Kent, vilket är synd då denna artist har en mycket lovande talang för både text och musikuppbyggnad.
Bästa spår: Dancing Shoes
8. Skansros - Skansros
Skanros har lyckats med det omöjliga. De har blivit en svensk kopia av The Smiths. Med satiriska texter, med glimt i ögat, har de lyckats med en outfit som många anser vara förjuden att stjäla. Men det räcker inte tillräckligt långt. Ännu ett band från Göteborg med svenska texter i en tid med Håkan Hellström, Tåhström och Ulf Lundell blir inget vidare intressant. Skansros är inget band man lätt sjunger med till och det är heller inget band som riktar sig till en speciellt bred skara av människor. Man riktar sig istället till de med torterade själar och skrivlust i fingrarna. Poetiskt lagda texter som ibland blir för svåra att relatera till, kanske även för dem själva. Räcker tyvärr inte fram för att bli ett hitband.
Bästa spår: Den andre
9. Från där jag ropar - Hästpojken
Ett band som har växt fram ur spillrorna från Bad Cash Quartet, men även från Broder Daniel, Hästpojken går till attack och utmanar Håkan Hellström och Vapnet rent sång och textmässigt, men man hör även en del likheter gällande musiken. Texterna är mycket nostalgiska och vemodiga, men till skillnad från Håkans glada musik lägger Hästpojken gärna sorgsna melodier hellre än uppiggande.
Bästa spår: När jag drömmer
10. First Round, First Minute - Sugarplum Fairy
Sugarplum Fairy är minsann ett bad som har blivit illa behandlade. Ett band som jämt briljerar med taktvänliga snger och texter som är lätta att relatera har på något underligt sätt fallit i skugga av Mando Diao. Varför Sugarplum Fairy inte är större än Mando Diao är för mig ett mysterium, ett mysterium som aldrig kommer att lösas tyvärr, men för mig kommer detta band alltid att vara av större värde och jag hyllar dem eftersom de fick mig att upptäcka pop, yes, där har ni det. Mitt första favoritband det var Sugarplum Fairy.
Bästa spår: Left, Right, Black, White