Elldorado

Jag minns den dagen då jag, min pappa och mina bästa vänner satt i en bil på väg till Dalarna för gå på Peace and Love för första gången. Vi hade alla bestämt oss för att vila innan vi anlände till festivalen så jag satte mig bekvämt till rätta och satte på iPoden som jag laddat upp med ny härlig musik för resan. Jag hade några dagar innan detta sökt efter musik som liknade Death Cab for Cutie och fann ett namn som jag tyckte verkade intressant. The Flaming Lips. Vad som drog mig till detta var just ett av deras albumomslag som var ett av de vackraste jag någonsin sett i hela mitt liv. Det var ett omslag prytt med vackra, färgglada nyanser där jag kunde urskilja en pytteliten människa och ett stort, rosa, främmande föremål, som jag av texten kunde uppfatta som en robot. Skivan hette Yoshimi Battles The Pink Robots. Bestämde mig helt enkelt för att testa några låtar och laddade ner de tre mest populära. När jag i bilen satte på en av dem blev jag glatt överraskad, samtidigt som jag blev fylld av en känsla av lugn. Musiken slog emot mig som en vägg av enastående klockspel, trummor, akustiska gitarrer och mycket annat bland annat stämmor. Låten hette "Do You Realize?" och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var den finaste låten jag hört i hela mitt liv och jag hade aldrig känt mig så lugn men uppspelt på samma gång och även fast vi kom till en festival där The Flaming Lips saknades så blev de det bandet som gjorde mest intryck på mig och det var inte bara "Do You Realize?" som var som godis för öronen, utan den andra och tredje var fylld av spänning och passion. Det var hela albumet. Fullt med musikaliska överraskningar. Likt Death Cab for Cutie var det kanske inte, men på ett konstigt sätt kunde jag ändå relatera till Wayn Coynes texter på samma sätt som jag kunde med Ben Gibbards. Titelspåret till skivan blev en personlig favorit och är det än idag. Jag kommer aldrig glömma The Flaming Lips och ser fram emot att få se dem spela på Stoxa i år och jag är säker på att det blir en sagolik upplevelse jag en dag kan berätta om för mina barn.