Elldorado

För ett par dagar sedan fick jag tag på en bok som jag har velat läsa väldigt länge. Boken var "Med hatet som drivkraft". Den är skriven av Patrik "Nitton" Asplund, vd för Djurgårdens IFs riskkapital och fd nynazist. I boken skilldras olika subkulturer från 80 och 90-talen och olika faktorer för varför Patrik gled längre och längre ut till höger. Boken inleds med ett förord av dåvarande statsminister Göran Persson och följer därmed en berättelse om våld, fylla, extremism och även liv och död. Patrik beskriver hur han och en kompis av misstag blev skyldiga till en anlagd brand i deras idrottssal efter de båda hade gått in där för att värma sig en efteriddag och tänt på ett badmintonnät. Han förklarar hur utanförskapet han fick genomlida efter händelsen ledde till att han började söka gemenskap på annan väg. Den sociala tryggheten som följer med skola, träning och kompisar fanns inte längre till hands. Patrik sökte sig först till punkare som hängde på ett ställe som kallades för Ultrahuset, sedan till Sergels torg då huset revs av kommunen. Därefter kom han i kontakt med skinheads som hängde på Hötorget med en grupp som kallades för Hötorgspunkarna. Under den här tiden hade Patrik intresserat sig för Djurgårdens klack och började gå på fotbolls- och hockeymatcher och började såsmåningom att anamma det som kallas för huliganbeteende och var med om att organisera sig mot bland andra Black Army, AIKs supportergrupp. Sedan blev Patrik skinhead och började umgås mycket med bland annat Pike och Båtas från Agent Bulldogg, ett opolitiskt, ickerasist skinnskalleband. Det som är mest intressant med boken är hur hatet driver honom till de åsikter och handlingar han begår och anammar. Det är en rad olika anledningar som leder till att Patrik till slut kommer att kalla sig själv för nationalsocialist och börjar skriva för den nynazistiska tidningen Nordland. Sedan börjar han tvivla på huruvida hans politiska övertygelse stämmer då en ung pojke, John Hron, mördas i nazismens namn. Han lämnar nazismen och bestämmer sig för att engagera sig med Djurgårdens supportergrupp och blir såsmåningom ordförande eftersom man anser honom som en person med inlytande. Han börjar aktivera gruppen och börjar även annordna evenemang med andra supportergrupper från andra lag för att undvika bråk på gatan. Det här kan låta som en bok som är extremt svår att läsa, men faktum är att Patrik Asplund beskriver det hela emellanåt ganska humoristiskt och den är extemt lättläst. Jag rekomenderar den här boken starkt och jag tror att Patriks historia kan hjälpa många vilsna ungdomar som känner att hatet håller på att ta över och bli en för stor del av en. Se boken som ett redskap. 

5/5 Stjärnor.