Elldorado

Varje generation samlar på sig en rad olika faktorer som utgör defininitonen för vad människorna som levde just då sysslade med. Vad de tyckte och tänkte, vad de drömde om och hur de betedde sig. Det lättaste att särskilja en generation från en annan torde väl vara musik, då det är någonting som lever vidare i ett lättillgängligt format i form av skivor och på senare tid även mp3-filer och streaming-servrar. Det är som ett uppslagsverk som för oss samman med de som levde och upplevde tiden med trendsättande artister som exempelvis The Beatles, Black Sabbath, Depeche Mode och Nirvana för att nämna några stycken. Vad är det då som gör en artist till just trendsättande och viktig för en hel generation? Genomgående för de artister som jag nyss nämnde är att de talade till just sin genearations ungdomar på ett språk som bara de förstod. Som fick dem att känna sig sedda, förstådda och kanske även hemma. Identifikation har alltid varit viktigt för unga människor och de söker ständigt efter någon eller något som kan ge dem svar på livets svåra frågor som "vem är jag?" eller "vad vill jag?". Musik har också en inkluderande effekt som gör det lättare för dig att skapa band med andra människor som uppskattar samma sorts musik som du gör och jag tror att det är när en hel generation börjar skapa ett känslomässigt band till en melodi eller artist som man kan säga att det är trendsättande. Det är tyvärr inte alltför sällan då lågan till kreativiteten bakom det älskade verket brinner ut som beviset för dess inverkan verkligen uppvisas.                    

År 2011 så gick jag på gymnasiet och hade precis börjat gå ut på fester. Det var också året som house-producenten Tim Bergling under namnet Avicii släppte sin stora genombrottslåt "Levels". Det var hur stort som helst. Alla kände igen den efter bara några sekunder in och den ryckte med alla möjliga människor till att dansa eller åtminstone nynna med. Det var inte bara de mest populäras soundtrack, de som kanske tidigare hade ockuperat just den genren, utan det som Tim Bergling hade lyckats med var att samla alla sorters ungdomar till att omfamna hans musik. Låtar som "Seek Bromance", "Fade Into Darkness" och "Sillhuettes" blev snabbt även dem obligatoriska på varje spotify-lista som gjordes inför en hemmafest. Tim Bergling lyckades förmedla en känsla som blev signifikativ för vår generations ungdomar. Kreativa, hårt strävande, men också väldigt måna om att hitta det roliga i tillvaron. Tims karriär slutade dock inte där. 2013 släppte han den mycket hyllade fullängdaren "True", innehållandes låtar som "You Make Me", "Lay Me Down", "Hey Brother" och inte minst "Wake Me Up". Vart du än gick kunde dessa låtar spelas, oavsett om du skulle handla kläder, träna, gå på fest eller klubba. Aviciis musik gick inte att undgå. 2015 släpptes en andra skiva ,"Stories", och Avicii behöll sin lekfulla nisch som fick folk att sjunga och dansa med till låtar som "Waiting For Love", "For A Better Day" och "Broken Arrow". 

Den unge producenten var bara 25 år gammal och redan ett namn välkänt vid såväl varenda köksbord i sitt eget hemland som för självaste President Barack Obama, som i ett tal nämnde Avicii som ett signifikativt inslag för svensk kultur. Stort och mycket smickrande, men för Tim Bergling blev det hela för mycket. Tim Bergling hade sedan tidigare en hel del hälsoproblem och led även av ångest över att stå på scenen. Hans plats var i studion där han kunde låta sin kreativitet blomstra och låta musiken tala för honom. 2016 så meddelade han att han slutar turnera, men att musiken inte kommer att avta. Många trodde dock att detta skulle innebära slutet för Aviciis musicerande, men 2017 så släppte han EP'n "Avici (01)" som innehöll hiten "Without You" och plötsligt såg det ut som om världstjärnan ändå ännu hade hopp om musiken trots allt.                                                                                                                                                                                                                                                             

Den 20 April sitter jag på väg hem från en jobbresa på Gotland och precis när jag åker av färjan får jag ett SMS av en vän som skriver "Avicii är död". Jag reagerar som att det hela är ett skämt och tror honom inte. Kort därefter så läser jag på Dagens Nyheter som bekräftar att det som min vän just påstått stämmer. Tim Bergling finns inte längre med oss. Den dagen så slogs vår generation omkull. Vi hade förlorat en person som har satt ton för vad vår generation handlar om, nämligen kreativitet. Kanske på bekostnad av sin egen.                                                        

Redan nästa dag hölls en minnesmanifestation på Sergels Torg till Tim "Avicii" Berglings ära. Det var en fin stämning över torget och tusentals fans hade samlats för att ta farväl av den avlidne artisten. Hans musik varvades med en tyst minut. Folk grät och var såklart mycket ledsna och några dansade även. Ett perfekt sätt att ta avsked av en house-dj, om du frågar mig.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                          

Mina personliga minnen av Aviciis musik är många men ganska oviktiga i det här sammanhanget, så jag väljer istället att avsluta med ett stort tack för vad Tim Bergling har betytt för min generation i stort, för de broar han lyckades bygga mellan alla olika sorters människors man kan tänka sig. Trots Tim Berglings alltför tidiga och tragiska bortgång så tystnar hans musik inte, utan spelas ännu högljuddare än någonsin. Tack, Tim Bergling.